Kärnkraft och den pågående katastrofen i Fukushima Daiichi

kim_hultgren_350x350Nu är det verkligen dags för svenska politiker att avveckla kärnkraften i Sverige!
Det senaste exemplet till varför kärnkraftindustrin borde avvecklas är Fukushima Daiichi. Snart 3 år har gått sedan det hände. Det har fått otaliga forskare och experter att varna för de nästan ofattbara konsekvenser detta kan få för hela jordens ekosystem och alla arters (samt människoartens) överlevnad.
Vi har bara börjat se vad som händer med djurlivet i Stilla havet, vilket i sin tur kommer att sprida sig vidare till de andra haven och sedan till sist även upp på land över hela världen. Allt hänger ihop och ingen kommer komma undan detta osynliga och tysta gift.

Det ska enligt en tysk studie ta 6 år tills hela Stilla havet är radioaktivt. Hur lång tid tar det då innan alla hav är radioaktiva? 15 år? 30 år? Det är nog ingen som vet men radioaktivt kommer det att bli. Tillståndet för Fukushima Daiichi har hela tiden blivit värre och utsläppen i havet har bara ökat. Det har inte funnits någon kontroll över situationen sedan olyckan inträffade och har ni hört något annat så har ni blivit lurade. Det finns dokument som bekräftar detta redan från början.

I ett av dokumenten står det hela kortfattat “Med avseende på de nukleära händelserna i Japan. Vi behöver arbeta tillsammans med detta och ha mycket starka samordnade budskap. Det finns en risk här att denna händelse skulle kunna påverka den globala industrin. Vi måste se till att anti-kärnkraftsförespråkarna inte vinner mark på detta. Vi måste ockupera territoriet och hålla det. Vi måste verkligen visa säkerheten i det kärntekniska. Vi måste upphäva alla berättelser som försöker jämföra detta med Tjernobyl – med hjälp av fakta för att misskreditera”. Det här skrevs strax efter att olyckan inträffat av en person inom det engelska näringsdepartementet.

Nu har Japan precis godkänt en lag som kallas Secrecy Act. Lagen innebär i princip att all information som regeringen inte vill ska komma ut har rätt att förhindras. Japans regering är kärnkraftsförespråkare. Som tur är så har vi en hel del hjältar där ute som har kämpat och kämpar för att få ut sanningen om vad som händer vid Fukushima. Tack vare dem så är mycket av sanningen ute. Det värsta scenariot har ännu inte hänt. Reaktorbyggnaderna kan rasa och misstag kan ske. En känslig punkt är när de plockar bort bränslet från reaktor 4a (som pågår just nu). Om det skulle ske ett enda misstag och bränslestavarna skadas på något sätt så de får kontakt med syre skulle det utlösa en fission, som i sin tur gör att det blir för radioaktivt att vara i området och kunna kontrollera området. Ytterligare finns det då en risk för att alla reaktorer (och alla poler där det finns enorma mängder förbrukat bränsle) kan frigöras i en öppen radioaktiv eld, som i sin tur frigörs upp i atmosfären och sedan transporteras runt hela jorden med jetströmmar.

Detta skulle vara många gånger värre än Tjernobyl, för Fukushima Daiichi är en av världens största platser för brukat kärnbränsle. Vad skulle hända med livet på jorden då? Jag ser också en väldig massa andra kärnkraftverk runt om i världen och frågan är – kommer vi att kunna kontrollera dessa efter en sådan olycka? Det som pågår just nu är som ett stort vetenskapligt experiment på både djurliv och människor. Regeringen i Japan begår hela tiden ett ofattbart brott mot mänskligheten och jorden.

Jag anser att det också är ett brott att vara passiv i denna fråga, och det gäller hela världen. Jag anser att alla kärnkraft borde stängas ner snarast och att allt borde säkras så gott som möjlig. Jag anser att alla regeringar runt om i världen borde frambringa sina främsta resurser i form av experter och forskare för att säkra situationen så gott det går i Fukushima, innan det är för sent. Jag tänker inte vara tyst! Hur skulle jag någonsin kunna leva med det när våra barn och barnbarn ställer frågan till oss ”Varför gjorde ni inte allt ni kunde för att stoppa det här?”
kim_hultgren_350x350

Juletider

Love_Johansson_194x194Nu är det jul igen, och julen varar än till påska… Eller? Julen var förut en av de få tidpunkter på året då det fanns en chans att få nya saker som en behövde. Kanske ett par nya vantar eller skor. Gåvan fyllde då en funktion, både för att vi fick saker vi faktiskt behövde men även för att stärka bandet mellan den som gav och den som tog emot.

Så länge vi inte kunde utvinna mer naturresurser än vad jorden klarade av, utgjorde gåvor inget omfattande miljöproblem. Gåvan var värdefull eftersom den inte alltid var tillgänglig. Idag råder motsatt förhållande. Många saker finns i överflöd året runt och genom reklam övertygas vi om att en vara är åtråvärd, även om den kanske egentligen inte gör att vi blir lyckligare. Den ständiga tillgången till saker har gjort att den 20:e augusti i år inträffade den ekologiska skuldens dag. Den dag där vi hade gjort slut på de årliga resurser jordens ekosystem förser oss med. Allt efter den dagen är ohållbar konsumtion som vi lånat från kommande generationers miljöutrymme. Vi skulle kunna likna det vid att vi vid den dagen hade köpt slut på våra pengar och istället började ta banklån i våra barns namn för att fortsätta kunna konsumera.

Med detta vill jag inte att du ska känna dåligt samvete om du under julen vill glädja någon. Gåvor kan som sagt vara ett sätt att hålla oss varma och stärka banden till de människor vi omger oss med. Men fundera gärna kring vilken funktion dina gåvor fyller och om julen verkligen måste vara långt efter påska. God jul!
Love_Johansson_194x194

I stormens öga

Love_Johansson_194x194Det är mörkt. Elen har gått, några stearinljus får ersätta lampan i taket. Regnet vräker ner, vindbyar drar fram med plötsliga kast och människor skyndar hem från jobbet. Snabbt sprids budskapet på nyheterna; tåg och bussar ställs in, force major, en orkan är på väg!
I Skåne drog ovädret in med full kraft måndagen den 28 oktober 2013. Ett ovanligt kraftigt sådant om vi får tro meteorologerna. Det slår mig att när stormen kommer, förändras vi. Vi kryper ihop i våra hus och lägenheter, blickar ut och hoppas att det snart ska gå över, blir ganska små inför de naturkrafter som inte går att styra. All den trygghet vi byggt upp känns skakig när takpannorna ger vika och träd knäcks i vinden. Vårt beroende av naturen blir plötsligt obehagligt uppenbar.
I stormens öga, är det däremot nästintill stilla. Mitt i centrum av det oväder vi hukar oss för finns en fristad där det ofta kan vara i princip molnfritt. Det är i dess ytterområden, uti dess periferi som stormen rasar med full kraft. I strömavbrottets mörker tänker jag på att vi trots materiella skador ändå är relativt förskonade i det här landet. Vi vet att det är över imorgon, att vi kan återgå till stillhet och en vardag som rullar på. Det är först när vi träder ut ur tryggheten som vi blir påminda om vad som faktiskt sker runtikring oss. Klimatförändringarna pågår ständigt och människor i andra delar av världen måste flytta för att klimatet förändras i en allt snabbare takt. Vindbyarna i stormens utkant blir kraftigare. Det är därför vi behöver fortsätta att arbeta för en förändring; för att det finns människor där ute som inte kan stänga dörren och vänta ut stormen.

Mitt i naturen

Love_Johansson_194x194I luften runt omkring mig är allting alldeles stilla. Höstlöv seglar nästintill ljudlöst ner från trädens kronor och täcker marken i rött, gult och orange. Lukten av träd och svamp gör sig hela tiden påmind; lukten av en ny årstid. Jag sätter mig ner på en stubbe, plockar upp en termos och häller upp en kopp te. Om jag skulle fråga dig vart du tror att jag är just nu skulle du troligtvis svara i stil med ”ute i naturen” eller kanske ”i skogen”. Jag hade svarat samma sak om du frågat mig.

Det intressanta är varför vi väljer ordet ”natur” som om det är något som vi är skilda från. Som en plats vi ibland väljer att besöka. Träd, höstlöv och svamp är något de flesta skulle kunna enas om att de tillhör naturen. Men vi själva… människorna. Är inte också vi natur? Att vi har ett ord som beskriver ”natur” tyder på att vi i tankarna har skapat ett avstånd mellan det som i olika former och färger hela tiden omger oss och vår egen värld. Men tänk om det inte är så? Tänk om människan också är det vi kallar ”natur”? Ord som naturvård och naturhänsyn skulle då få helt andra innebörder. Naturvård skulle innebära att även vårda oss själva. Naturhänsyn ett sätt att respektera oss själva och inte förstöra förutsättningarna för vår egen existens. Om ordet natur inte skulle finnas, skulle då miljöproblem fortfarande vara något vi diskuterade?

Tystnaden bryts av ett knakande när någonting rör sig inne bland träden, troligtvis ett djur. Jag dricker försiktigt ur koppen medan jag lyssnar. Det som orsakar knakandet stannar upp och känner in omgivningen för att sedan fortsätta åt ett annat håll. Jag dricker ur koppen, packar ner termosen och reser mig upp. Tänker att det nog är dags även för oss människor att välja en annan riktning.

Love Johansson

Love_Johansson_194x194Jag heter Love Johansson och är 26 år från Hanaskog i nordöstra Skåne och är i år Jan Danielssons stipendiat. Jag har sedan 2010 studerat vid Malmö högskola med huvudämnet miljövetenskap. Studiernas tvär- vetenskapliga inriktning på hur människan och samhället påverkar miljön. Nu ser jag framemot att blogga för Green Cross Sweden Youth.

När Samerna reser sig!

kim_hultgren_350x3502013 har varit ett väldigt händelserikt år, och än är det inte slut. Länge har elden pyrt på olika ställen runt om i landet. Förra sommaren hände något, något som förändrade den pyrande elden. Folk kom samman i skogen på en ö i den stora sjön på Sveriges östkust. Ojnareskogen kommer ses som startskottet i Sverige i kampen för fast mark och rent vatten. Det här året har kampen med stor kraft även vandrat upp till norra Sverige, till en mycket speciell plats som heter Gállok (Kallak).

Gállok ligger i Jokkmokks kommun, strax intill världsarvet Laponia. Området förbinder Jåhkågasska samebys nordvästra delar med de sydöstra och är en viktig del av rennäringen. Här i det natursköna Gállok har det brittiska företaget Beowulf mining fått tillstånd att borra och provspränga för att leta efter järnmalm. Visar det sig att det är lönsamt att starta gruvdrift kommer det att bli ett dagbrott på 500 hektar med ett djup på 350 m.

Brottet kommer ligga 2 km från ett högkonsekvensbedömt vattenkraftsverk, vilket skulle kunna innebära förödelse för hela Luleå älvdal om dammen skulle brista. Som om inte detta vore nog så finns det vid alla gruvor slamdammar som innehåller tungmetaller och andra gifter. Det finns en stor risk för att dessa slamdammar skulle läcka och de behöver dessutom underhållas under flera hundra år efter att gruvan har stängt. Om det skulle bli ett dagbrott i Gállok riskerar detta alltså att förgifta dricksvattnet för alla vattentag nedströms dagbrottet, däribland Luleå kommun. Blir det ett dagbrott i Gállok kommer dessutom Jåhkågasska sameby inte längre kunna ha rendrift i området och kommer därför att upphöra att existera. Byn Björkholmen, som ligger precis bredvid det tänkta dagbrottet, kommer att försvinna.

same_500x333
Fotograf: Per-Eric Kuoljok

Även på andra ställen hotas natur och kultur av den rovdrift som Sveriges minerallag tillåter. I Rönnbäck utanför Tärnaby hotas Umeå älvdal och rendriften i området av jakten på nickel. I Norra Kärr utanför Gränna vill man leta efter sällsynta jordartsmetaller, vilket kan komma att förgifta hela Vättern och jordbruket däromkring. På Gotland har man börjat borra efter olja. På Öland vill man istället ta upp fossilgas med metoder som kan vara förödande för jordbruket och turism. På Adams Dahlbergs mark där det har bedrivits ekojordbruk i flera generationer vill ett företag provspränga för att se om det är lönsamt att öppna en gruva. Vad Adam Dahlberg vill bryr sig ingen om.

Med dessa vindar har glöden tänt till och en stor eld har börjat rasa. Riksmedia har börjat se denna eld och detta gör att ännu fler får upp ögonen för förstörelsen som pågår av våra barns framtid. Samerna och aktivister från olika delar av landet har tillsammans skapat en kraft som nu känns genom hela landet och sprider ringar runt om i hela världen.
Sametinget kräver nu att all gruvprospektering och nya undersökningstillstånd i Sápmi upphör omedelbart. Det här ställer saker och ting på sin spets och kommer att kunna förändra lagstiftningen på många olika plan. Vi kanske får se en förändring i minerallagen, miljölagstiftningen, Europas urbefolknings (Samernas) rätt till sitt eget land som de levt på under flera tusen år och synen på vad hållbarhet innebär.

Men framförallt kanske det här är något som kommer stå i historieböckerna, som något som förändrade förutsättningarna för allas vår framtida överlevnad.

Kim Hultgren

kim_hultgren_350x350Hej mitt namn är Kim Hultgren, jag är 27 år, kommer från skogen i mellersta Norrland. Jag jobbar med Green Cross Sverige och jag ska börja skriva blogginlägg på den här hemsidan för att jag tycker det behövs mer medvetandegöring kring miljö så här kommer ett!

Människoproblem

I Miljöaktuellt kan du läsa om Johan Rockström som i dagarna, för andra gången i rad, blev utsedd till Sveriges miljömäktigaste person. I en intervju i tidningen menar Rockström att vi inte har några miljöproblem utan vi har samhällsproblem som uppstått eftersom vi förvaltar miljön på ett dåligt sätt. Jag håller med Rockström. Vi har inga miljöproblem. Vi har människoproblem. Rockström menar också att miljöfrågorna hamnat i medieskugga. För även om vi sett hur klimatet förändrats och dramatiska konsekvenser av denna utveckling under de senaste åren har det varit märkbart tyst i medierna. Och jag ställer mig frågan – varför tar inte medierna sitt ansvar?

Från början var mediernas uppdrag att belysa och föra fram olika perspektiv på samhället och vår omgivning. De hade ett demokratiskt ansvar och många journalister anser sig fortfarande ha det. Men om våra människoproblem skrivs mycket lite.

Idag handlar det främst om pengar. De stora mediebolagen vill publicera sånt som så många som möjligt önskar läsa för att de ska kunna maximera sin vinst. Här kan det vara svårt för journalister att få miljönyheter att passa in. Vetenskapliga rapporter om mänsklig påverkan på miljön innehåller exempelvis ofta resultat som kan vara komplicerade och svåra för alla att förstå. Dessutom är miljöns utveckling inte tillräckligt dramatisk; när en tidning väl skrivit en gång om hur klimatförändringarna kommer innebära slutet för mänskligheten är det svårt att toppa den rubriken. På så sätt dödas dramatiken och det blir svårt att fånga människors intresse. Detta leder till att journalister inte frekvent skriver om miljöfrågor, även om de vill. Vi måste ju också förstå att det är extremt hög konkurrens för journalister som måste tillfredsställa chefer och ledning om de vill behålla sina jobb.

Att mediebolagen är vinstdrivande leder också till att journalister jobbar under tuff tidspress och med lite resurser. Det blir som en slags ond spiral som inte direkt förbättrar medierapporteringen, snarare tvärtom. Medierna har stor makt i samhället och därför hoppas jag på en förändring. De behöver byta fokus, ta sitt demokratiska ansvar och hjälpa till att råda bot på våra människoproblem.

Ge bort en julklapp som gör skillnad!

Att ge bort träd är en utmärkt present vid olika högtider såsom födelsedagar, jul eller minnesstunder. Träden du bidrar med planteras på gårdar och mark som tillhör någon av de 108 skolorna. Föreningen ger tibetanska barn möjlighet till utbildning och hjälper till att bevara den tibetanska kulturen. Green Cross Sweden har samarbetat med House of Tibet sedan 2005 och har representerats på och deltagit i en delegationsresa 2006 för att rapportera om utvecklingen i skolorna och miljön i landet. Alla intäkter går oavkortade till att plantera inhemska trädarter i Tibet. Som tack för ditt stöd får du eller den som tar emot presenten ett fint Green Cross-certifikat att rama in.

Du är välkommen att köpa tibetanska träd för endast 25 kr styck och kan minst plantera för 100 kronor. Svensk- Tibetanska Skol- och Kulturföreningen, även kallad för ”House of Tibet”, har redan planterat 10 000 träd på skolgårdarna och målet är att plantera ytterligare 108 000 träd! Att plantera träd i Tibet är en fantastisk möjlighet att ge bort någonting av värde som har en positiv påverkan för andra människor.

Besök Green Cross hemsida för mer information och för att köpa träd!

Miljöregler för vår skull

Hur högt värderar vi vårt eget välmående? Vår egen luft? Förra året fälldes Sverige för att vi inte uppfyllde kraven på luftkvalitén i våra storstäder. I år är partikelhalterna t.o.m. högre och vi går mot ytterligare ett åtal i EU-domstolen.

En god vän till mig kom hem från Kina häromdagen och hade då bl.a. besökt storstaden Shanghai. Många intryck och en annorlunda kultur sattes i periferin då människorna där verkade ha drabbats av en obehagligt djup rökhosta. Delvis orsakad av de synliga avgasmolnen innehållande gifter. Människor spottade och fräste i alla hörn. De flesta använde munskydd för att skydda sig mot luften. Att ens tänka på luft som något vi måste skydda oss mot känns inte riktigt klokt. Så mycket för frisk luft och rena kalsonger. Är det framtiden vi går till mötes?

Miljöreglerna är inte för skojs skull, de är för vår skull. Frågan är bara hur människor ska förändra sitt beteende och rå på vanor djupt rotade i benmärgen. För visst är det smidigast att ta bilen? Jag kan ju komma och gå när jag vill. Slipper oroa mig för att det inte ska finnas tomma två-säten på spårvagnen som tvingar mig att sitta bredvid en främling. Möjligen kommer jag hem några minuter tidigare men en mer långsiktig syn behövs för att se det klart och tydligt. Andra val kan ge oss en bättre livskvalité i en trevligare miljö. En längre livslängd och en mer social vardag som även kan berika oss. Jag vill att mina barn ska kunna gå ut och leka utan att behöva använda munskydd och ta djupa andetag av den fantastiska vår-, sommar-, höst- eller vinterluften. För den smakar och luktar olika. Friskt och närande. Inte illa och dödande.



Partners   >   Kontakt   >   Pressrelease
Webdesign: Tonia Moya & Ygor Geyer