Skogsnäs – alternativ glesbygd!

Kim_125x125Jag är född och uppvuxen i en by som heter Skogsnäs och i den byn så växte jag upp i en fäbod utan el i 16 år där min mor fortfarande bor. Skogsnäs är en alternativ by som funnits i 41 år där vi har marken tillsammans och en del byggnader. I Skogsnäs så finns det c:a 40 st som bor här permanent. För nästan 3 år sedan så flyttade jag tillbaka till Skogsnäs från Göteborg. Varför jag flyttade tillbaka var för att staden inte kunde ge mig någon större mening i livet. Den mening jag kände att jag behövde i livet fanns i Skogsnäs.

Det jag gör här i Skogsnäs är att delta i händelser tillsammans, såsom renovera kulturhuset, odla tillsammans, bryta ny mark, allmänt bygga, renovera en barack, fixa konserter på kulturhuset, spela musik med vårt husband, utveckla mitt företag Ecohorse som gör tillbehör till hästar i hampa, ha möten i byn där vi kan utvecklas vidare, förbereda inför huset som jag tänker bygga.

De som grundade Skogsnäs har verkligen skapat något väldigt vackert enligt mig och det är min känsla av övertygelse för det här stället. För mig är Skogsnäs, paradiset som jag hela tiden går runt i. Det som har skapats här ger enormt mycket möjligheter att kunna leva ett liv där jag kan känna att jag går mot ett hållbart liv.

Skogsnäs_Kulturhus

Nyckeln för mig att kunna leva ett hållbart liv är naturen och att arbeta tillsammans med allt gärna ideellt, gemenskap, mycket musik, odla så mycket egen mat som möjligt men också lära sig om den maten som redan finns i naturen, ha en basinkomst bara så att jag klarar mig för här går det att leva väldigt billigt och ändå leva livet fullt ut, använda sig av hästar i jobb som i skogen, jordbruket och i kultur, ha egen el, lyssna och lär av andra byar och kollektiv/koperativ runt om i världen, vara med och bygga upp ett globalt nätverk med olika alternativa former av glesbygd, lära mig av så många olika kulturer som möjligt, ha väldigt många möten!, Enligt mig så krävs det också insikt att det inte finns några gränser på den här Jorden och insikt om att vi alla är ett och därifrån så går vi tillsammans i ett gemensamt ansvar och det är att skapa en värld som är hållbar för oss och framtida generationer.

Tillsammans är vi starkast!
Kim Hultgren

Urmakarens fred

Per_Hyden_194x194Häromdagen tog jag en omväg hem från jobbet för att fixa ett nytt batteri till min klocka. Jag fick skynda mig innan stängning och snabbade på stegen. När jag kom in genom butiksdörren blev jag mycket vänligt bemött av personen i kassan. Hon mottog klockan men sa att urmakaren hade gått hem så klockan skulle inte bli färdig förrän dagen efter. På väg hem började jag fundera över mitt besök.

Ordet urmakare låter så härligt hantverksmässigt, som sprunget ur tiden då vi lagade i princip allt. Kvalitetsgrejer som var värda att lagas. Inte precis vanligt i dagens slit och släng samhälle. Nej, detta kommer inte handla om att ”det var bättre förr”, att föra en sådan diskussion är jag både för ung och positivt framtidstroende för. Det kändes dock härligt att höra att urmakaren skulle få min klocka att fungera igen. Det är något visst med att kunna laga något
och få det att gå igen, en form av att ge något liv på nytt.

Mina steg fortsatte hemåt och mina tankar drogs från urmakaren till själva klockorna. Hur tiden tickar och tickar. De senaste veckorna har tiden stannat för alltför många i världen. Det händer mycket hemskheter på olika platser men främst går tankarna till Gaza och Israel. Många civila och barn har dödats. För dem tickar inte sekundvisarna på längre. På grund av en till synes olöslig konflikt blandas barnen in i en vardag där tiden när som helst kan stanna.

Vi måste tro på fred och agera för fred. På sociala medier och i tidningarna läser vi argumenten från både för-Palestina och för-Israel. Att det är en konflikt med många perspektiv är ingen tvekan om och det är förstås viktigt att diskutera hur de olika parterna agerar. Vi kan dock inte se denna situation i dagsläget som enkel. Vi kan inte bara dela en artikel på sociala medier som för fram argument om endera sidans fel eller rätt. I dagsläget måste vi arbeta för fred. Arbeta för ett slut på dödandet. Oavsett vilken sida du anser har mest ”rätt” rättfärdigar det inte dödandet, speciellt inte av civila och barn.

Den israeliske författaren Amos Oz har beskrivit hur omvärlden inte kan välja sida i denna komplexa konflikt i sin bok Hur man botar en fanatiker och om att skriva. Han menar att vi inte kan vara pro-Palestina eller pro-Israel utan vi måste vara pro-fred. Omvärlden måste kämpa för en tvåstatslösning. Det kommer att bli en smärtsam kompromiss för båda parter, det är enda sättet i en konflikt där båda parter har rätt, menar Amos Oz. Jag finner hans ord mycket relevanta och viktiga.

För de döda går det inte att göra något mer nu. Deras tid här är slut och det finns ingen urmakare som kan sätta igång deras sekundvisare igen. Det vi kan göra är att med alla medel vi har, på alla nivåer, arbeta fram fred. På så sätt kan de som lever fortfarande få en framtid och få del av de mänskliga rättigheter som alla människor har.

Min största skräck som barn var att det skulle utbryta krig. Att bli splittrad från min familj, att jag själv eller närstående skulle dö. Att soldater invaderar. För barnen i Gaza är detta verklighet, för dem spelar det ingen roll vem som har ”rätt”.

Med blå himmel över mig går jag längs vägen, jag vet att min klocka kommer börja ticka igen dagen efter tack vare urmakarens yrkesskicklighet. Låt oss arbeta för att barnens tid ska fortsätta ticka i Gaza och Israel.

Per Hydén

Fickur



Partners   >   Kontakt   >   Pressrelease
Webdesign: Tonia Moya & Ygor Geyer