Urmakarens fred

Per_Hyden_194x194Häromdagen tog jag en omväg hem från jobbet för att fixa ett nytt batteri till min klocka. Jag fick skynda mig innan stängning och snabbade på stegen. När jag kom in genom butiksdörren blev jag mycket vänligt bemött av personen i kassan. Hon mottog klockan men sa att urmakaren hade gått hem så klockan skulle inte bli färdig förrän dagen efter. På väg hem började jag fundera över mitt besök.

Ordet urmakare låter så härligt hantverksmässigt, som sprunget ur tiden då vi lagade i princip allt. Kvalitetsgrejer som var värda att lagas. Inte precis vanligt i dagens slit och släng samhälle. Nej, detta kommer inte handla om att ”det var bättre förr”, att föra en sådan diskussion är jag både för ung och positivt framtidstroende för. Det kändes dock härligt att höra att urmakaren skulle få min klocka att fungera igen. Det är något visst med att kunna laga något
och få det att gå igen, en form av att ge något liv på nytt.

Mina steg fortsatte hemåt och mina tankar drogs från urmakaren till själva klockorna. Hur tiden tickar och tickar. De senaste veckorna har tiden stannat för alltför många i världen. Det händer mycket hemskheter på olika platser men främst går tankarna till Gaza och Israel. Många civila och barn har dödats. För dem tickar inte sekundvisarna på längre. På grund av en till synes olöslig konflikt blandas barnen in i en vardag där tiden när som helst kan stanna.

Vi måste tro på fred och agera för fred. På sociala medier och i tidningarna läser vi argumenten från både för-Palestina och för-Israel. Att det är en konflikt med många perspektiv är ingen tvekan om och det är förstås viktigt att diskutera hur de olika parterna agerar. Vi kan dock inte se denna situation i dagsläget som enkel. Vi kan inte bara dela en artikel på sociala medier som för fram argument om endera sidans fel eller rätt. I dagsläget måste vi arbeta för fred. Arbeta för ett slut på dödandet. Oavsett vilken sida du anser har mest ”rätt” rättfärdigar det inte dödandet, speciellt inte av civila och barn.

Den israeliske författaren Amos Oz har beskrivit hur omvärlden inte kan välja sida i denna komplexa konflikt i sin bok Hur man botar en fanatiker och om att skriva. Han menar att vi inte kan vara pro-Palestina eller pro-Israel utan vi måste vara pro-fred. Omvärlden måste kämpa för en tvåstatslösning. Det kommer att bli en smärtsam kompromiss för båda parter, det är enda sättet i en konflikt där båda parter har rätt, menar Amos Oz. Jag finner hans ord mycket relevanta och viktiga.

För de döda går det inte att göra något mer nu. Deras tid här är slut och det finns ingen urmakare som kan sätta igång deras sekundvisare igen. Det vi kan göra är att med alla medel vi har, på alla nivåer, arbeta fram fred. På så sätt kan de som lever fortfarande få en framtid och få del av de mänskliga rättigheter som alla människor har.

Min största skräck som barn var att det skulle utbryta krig. Att bli splittrad från min familj, att jag själv eller närstående skulle dö. Att soldater invaderar. För barnen i Gaza är detta verklighet, för dem spelar det ingen roll vem som har ”rätt”.

Med blå himmel över mig går jag längs vägen, jag vet att min klocka kommer börja ticka igen dagen efter tack vare urmakarens yrkesskicklighet. Låt oss arbeta för att barnens tid ska fortsätta ticka i Gaza och Israel.

Per Hydén

Fickur