Om Taiwan och jord

Magdalena_Bertilson_125x125En av de första sakerna jag fick lära mig när jag kommit till Taiwan var att människan är skapad av jord. Gul jord och lera som en gudinna formade till människor, var och en unik som ett hantverk.

Samtalsämnet föll sig ganska naturligt då vi, jag och ägaren till en liten gård, satt och drack färskt te efter en dags arbete i ananasfältet. Trots att solen gått ned för längesen var temperaturen hög och det kändes som om det ångande teet vi drack lade sig främst på utsidan av skinnet.
Våra naglar var fortfarande svarta av den jord som under dagen försett oss med arbete och mat.

Taiwans naturligt rika och mineralhaltiga, subtropiska till tropiska jord har under århundraden fått dras med att många kallat sig dess herre. De första att förse sig med denna titel var Holland som sedan tillbringade stor del av 1600-talet med att försvara denna gentemot Japan, Portugal, Spanien och Kina men som framåt slutet av seklet blev besegrade av de senare.

Ananas

Kunskapen att människor levt på Taiwan åtminstone de senaste 30 000 åren må hända inte fanns tillgängligt vid denna tidpunkt, men att ön huserade en stor ursprungsbefolkning från en rad olika stammar, var man mer än nog medveten om. Dessa bekämpades våldsamt av kolonisatörerna och trängdes allt längre bort från de bördiga slättmarkerna och upp i bergsmassiven. Under det japanska styret som varade från 1895 fram till andra världskrigets slut nådde förtrycket av Taiwans ursprungsbefolkning oerhörda höjder, med massmord, omplaceringar av hela folkslag och tvångs-assimilering bland de brutala metoderna.

Efter krigsslutet beslutade de allierade länderna att Japan skulle återge Taiwan till Kina. Den stadiga immigrationen av Han-Kineser som ägde rum under 1600-talet och framåt fick helt nya dimensioner när fastlandskinas regering (Kuomintang) 1949 flydde den kommunistiska revolutionens framfart och sökte, vad man trodde var, tillfälligt skydd i Taipei.
De följande decenniernas diktatur och undantagstillstånd innebar ytterligare en svart period för ursprungsfolken och den kraftigt ökade befolkningen gjorde konkurrensen om land hårdare. Än idag äger tvister rum om ursprungsfolkens rätt till ökat territorium som då och då faller till deras fördel. Men ur ett historiskt perspektiv är det svårt att säga någonting annat än att de har blivit bestulna på allt och på sin höjd får småsmulor tillbaka.

När jag åker tåg genom landet och landskapet svischar förbi utanför rutan kan jag inte låta bli att tänka på en annan sorts kolonisation av Taiwans jord som äger rum i dagsläget, och det är där industrin, infrastruktur och urbanutveckling kallar sig herre.
Jordbruksmark, skogs- och landsbygd är den historiska resten som inte längre passar in och som därmed inte kan förvänta sig få behålla rätten till mark och fortlevnad.
Ska Taiwan ha ett jordbruk så ska det vara industrialiserat, utvecklat och högteknologiskt, det tycker många verkar vara regeringens tydliga markering.

Ändå finns det en stor rörelse för en alternativ utveckling, människor som längtar utanför stadsmuren, utanför anonyma, importerade vakuumförpackningar i mataffären och som vill att Taiwan även i framtiden ska ha en landsbygd att glädjas över.
Då krävs det att människor fortfarande får lön för arbete som resulterar i jord under naglarna, och att rättigheten och tillgången till jord inte tas ifrån dem.

Jordbruk