Urmakarens fred

Per_Hyden_194x194Häromdagen tog jag en omväg hem från jobbet för att fixa ett nytt batteri till min klocka. Jag fick skynda mig innan stängning och snabbade på stegen. När jag kom in genom butiksdörren blev jag mycket vänligt bemött av personen i kassan. Hon mottog klockan men sa att urmakaren hade gått hem så klockan skulle inte bli färdig förrän dagen efter. På väg hem började jag fundera över mitt besök.

Ordet urmakare låter så härligt hantverksmässigt, som sprunget ur tiden då vi lagade i princip allt. Kvalitetsgrejer som var värda att lagas. Inte precis vanligt i dagens slit och släng samhälle. Nej, detta kommer inte handla om att ”det var bättre förr”, att föra en sådan diskussion är jag både för ung och positivt framtidstroende för. Det kändes dock härligt att höra att urmakaren skulle få min klocka att fungera igen. Det är något visst med att kunna laga något
och få det att gå igen, en form av att ge något liv på nytt.

Mina steg fortsatte hemåt och mina tankar drogs från urmakaren till själva klockorna. Hur tiden tickar och tickar. De senaste veckorna har tiden stannat för alltför många i världen. Det händer mycket hemskheter på olika platser men främst går tankarna till Gaza och Israel. Många civila och barn har dödats. För dem tickar inte sekundvisarna på längre. På grund av en till synes olöslig konflikt blandas barnen in i en vardag där tiden när som helst kan stanna.

Vi måste tro på fred och agera för fred. På sociala medier och i tidningarna läser vi argumenten från både för-Palestina och för-Israel. Att det är en konflikt med många perspektiv är ingen tvekan om och det är förstås viktigt att diskutera hur de olika parterna agerar. Vi kan dock inte se denna situation i dagsläget som enkel. Vi kan inte bara dela en artikel på sociala medier som för fram argument om endera sidans fel eller rätt. I dagsläget måste vi arbeta för fred. Arbeta för ett slut på dödandet. Oavsett vilken sida du anser har mest ”rätt” rättfärdigar det inte dödandet, speciellt inte av civila och barn.

Den israeliske författaren Amos Oz har beskrivit hur omvärlden inte kan välja sida i denna komplexa konflikt i sin bok Hur man botar en fanatiker och om att skriva. Han menar att vi inte kan vara pro-Palestina eller pro-Israel utan vi måste vara pro-fred. Omvärlden måste kämpa för en tvåstatslösning. Det kommer att bli en smärtsam kompromiss för båda parter, det är enda sättet i en konflikt där båda parter har rätt, menar Amos Oz. Jag finner hans ord mycket relevanta och viktiga.

För de döda går det inte att göra något mer nu. Deras tid här är slut och det finns ingen urmakare som kan sätta igång deras sekundvisare igen. Det vi kan göra är att med alla medel vi har, på alla nivåer, arbeta fram fred. På så sätt kan de som lever fortfarande få en framtid och få del av de mänskliga rättigheter som alla människor har.

Min största skräck som barn var att det skulle utbryta krig. Att bli splittrad från min familj, att jag själv eller närstående skulle dö. Att soldater invaderar. För barnen i Gaza är detta verklighet, för dem spelar det ingen roll vem som har ”rätt”.

Med blå himmel över mig går jag längs vägen, jag vet att min klocka kommer börja ticka igen dagen efter tack vare urmakarens yrkesskicklighet. Låt oss arbeta för att barnens tid ska fortsätta ticka i Gaza och Israel.

Per Hydén

Fickur

Drömmen om landet

Love_Johansson_194x194En snabb googling på ”svensk sommar” fyller datorn med bilder av blomsterfyllda ängar fulla av färg, jordgubbar, färskpotatis och surrande insekter. Badsjöar glittrar i solen och nyfångade gäddor visas stolt upp. Ingen av bilderna visar asfalt, bilköer, hyreshus, shoppingstråk eller tunnelbanor. Sommar i Sverige verkar vara synonymt med landsbygd.
Landsbygden eller ”landet” med dess natur är något många drömmer om. Kosläpp, bondgårdar och TV program om bönder som dejtar tänkbara partners i blommande hagar får landsbygden att framstå som någonting nästintill exotiskt. Som ett besök i en främmande värld.
Trots det, eller kanske på grund utav det har Sverige Europas högsta inflyttningstakt till städerna. Landsbygden fortsätter att tömmas på människor i en snabb takt och när frågan dyker upp i media ses det ofta som något oundvikligt. Jobben finns i städerna och därför får människor söka sig dit. Landsbygden bör finnas kvar som ett pittoreskt inslag vi kan besöka men kan inte räkna med att vara något mer.
I takt med att vi blir fler och fler i städerna ökar också avståndet till naturen och den direkta upplevelsen av hur beroende vi är av den minskar. Kons koppling till mjölkpaketet och glassen, hönans koppling till ägget och de färdigprodukter vi köper i frysdisken.
Jag tycker mig se likheter i sättet att se på landsbygd och vårt sätt att värdera natur överlag. Vi har en tendens att vilja bevara naturen i små reservat, skilda från det övriga samhället. Behålla den på ett lagom bekvämt avstånd. Sommarmånadernas utflykter till de små röda stugorna är precis som naturreservaten en isolerad plats av landsbygden som vi gärna besöker när vi själva väljer det snarare än en grund på vilken vårt samhälle är beroende.
Gammal Torp

Hållbar framtid – utopi eller prioriteringsfråga?

Per_Hyden_194x194Matbutikens hyllor står höga och fullpackade, alla dessa val. Bara sektionen med matoljor sträcker sig säkert över fem meter längs golvet med alla möjliga oljor från olika länder. Jag ser alla olika märkningar, Krav, EU-ekologisk, rättvisemärkt, nyckelhål etcetera. Vad spelar det för roll? Att jag väljer en ekologisk olivolja räddar inte världen. Jag väljer ändå (för att stilla samvetet?) en kravmärkt olja och fortsätter mitt mathandlande. Mina funderingar fortsätter dock hela vägen i bilen hem. Har vi alla ett ansvar? Kan jag göra skillnad? Är det bättre att lägga pengar på annat? Om jag ändå kör bil vad spelar det då för roll att köpa mat som är bra för miljön? Är det kanske bara bättre att kapitulera, inte bry sig och leva för mig själv i nuet?

Vi har nog alla liknande funderingar då och då. Det är lätt att slå bort tanken att våra enskilda val faktiskt gör skillnad. Det kan vara mycket lättare att avfärda alla försök att kämpa för en bättre värld med tanken att det är en ouppnåelig utopi som inte kommer förverkligas oavsett hur jag väljer att leva mitt liv. Jag menar att välja hållbara alternativ inte är en flummig visionsfråga som har sin grund i något önsketänkande om en perfekt värld, tvärtom. Det handlar om konkreta åtgärder och prioriteringar för hur vi lever våra liv.

Hållbar utveckling är ett begrepp som lätt kan föra tankarna till politiker eller forskare som gärna slänger sig med begrepp utan att gå djupare in på innebörden, vilket resulterar i icke-konkreta visioner. Dock är detta ett begrepp som både finns tydligt definierat och kan ge uttryckliga samhällsåtgärder. Brundtlandskommissionens rapport Vår gemensamma framtid, vilken myntade begreppet, menar att:

Hållbar utveckling är utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.

När vi talar om hållbar utveckling är det lätt att paralleller endast dras till miljöfrågor. Dock är de andra dimensionerna av hållbar utveckling lika viktiga. KTH förklarar hållbar utveckling som ekonomisk hållbarhet, social hållbarhet och ekologisk hållbarhet. Den ekonomiska dimensionen kan ses som både ekonomisk tillväxt men även som ekonomiskt samhällsutveckling som inte sker på bekostnad av miljö och sociala faktorer såsom välfärd. Den sociala dimensionen inriktar sig på hur vi som människor har det när det gäller hälsa, rättvisa, rättigheter och allmänt välstånd och välbefinnande. Den ekologiska dimensionen är, som det låter, inriktad på miljön och att jordens ekosystem ska vara friskt. (KTH, ”Vad är hållbar utveckling?”, URL: http://www.kth.se/om/miljo-hallbar-utveckling/utbildning-miljo-hallbar-utveckling/verktygslada/sustainable-development/vad-ar-hallbar-utveckling-1.350579, hämtad 2014-07-02)

Vi behöver hitta levnadssätt som säkrar dessa tre dimensioner, både kortsiktigt och långsiktigt. Både jag och mina barnbarnsbarn ska kunna få sina rättigheter respekterade, kunna ha ekonomisk trygghet och ha en levande och frodig natur. Det är därför oroväckande att våra politiker inte verkar ha ett fokus på de långsiktiga strategierna. I SVT:s ”Dokument inifrån: Politiker utan mål” (SVT, ”Dokument inifrån: politiker utan mål”, URL: http://www.svt.se/dokument-inifran/se-program/del-1-21883, 2014-04-24) får vi höra att våra politiker inte har tillräckliga visioner och strategier för hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. Det handlar istället om tiden till nästa val och att alla ska med på resan, men inte så mycket om var vi färdas. Detta är oroande och utveckling måste ändras.

En positiv framtidsutveckling skapar ingen ensam och jag tror inte partipolitiken klarar det på egen hand heller. Ska vi nå en hållbar utveckling i framtiden krävs konkreta åtgärder tillsammans, från dig och mig som individer såväl som samhället i stort. Vi behöver tänka mer på hur samhället kommer se ut för kommande generationer än vad vi gör idag. Vi måste satsa på ett samhälle där ekonomisk tillväxt och välgång är starkt prioriterat men inte på bekostnad av mänskliga rättigheter, ett samhälle fritt från diskriminering, och ett samhälle som fungerar i samklang med naturen.

Om vi tänker på hur präglade vi är av föregående generationers val och hur mänsklighetens historia har format oss blir det än mer aktuellt att ta ansvar för vilka val vi gör idag som kommer med säkerhet får konsekvenser för kommande generationer. Alla behöver inte älska alla eller vara naturälskare men de konflikter som uppstår måste hanteras fredligt utan kränkningar och vi måste alla hitta lösningar att leva tillsammans med naturen, inte bara av den.

Vad kan vi då göra? Var och en av oss måste börja med sig själv. Tänka igenom hur jag bidrar till den hållbara utvecklingens tre dimensioner. Vad gör jag för miljön i min vardag? Hur beter jag mig mot mina medmänniskor och bidrar mina val till fokus på vinst och tillväxt utan hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter? Vilka varor jag handlar, hur jag bemöter min granne, vilka jag röstar på, hur jag beter mig i fikarummet och vilka företag jag väljer att stötta är exempel på ställningstaganden som kan resultera i konkreta åtgärder för en hållbar framtid. Det kräver inte bara engagemang men också ett mer djupgående underlag för våra val. Vilka företag som respekterar mänskliga rättigheter är exempelvis något vi måste ”leta oss fram till” vilket kan vara krävande men mycket viktigt för en hållbar framtid. Samtidigt måste samhället i stort ställa om med kraftfulla långsiktiga åtgärder. Hållbar utveckling är långt ifrån flummiga visioner om en ouppnåelig utopi. Det är konkreta åtgärder, både för våra politiker och för oss alla i vardagen.

Min ekologiska olivolja kommer inte rädda världen. Men våra allas handlingar ger efterverkningar i framtiden och vi bygger inte bara ett samhälle för oss utan för våra barn och deras barn. Vi måste alla försöka så mycket vi kan att tänka på alla tre hållbarhetsdimensioner i vår vardag med våra konkreta handlingar, även något så litet som en kravmärkt olivolja och ett leende till en medmänniska.

Per Hydén
Mountainpass_500x333

Per Hydén

Per_Hyden_194x194Per Hydén är 25 år och bor i Karlstad i Värmland. Han har en examen i statsvetenskap och arbetar med Antidiskrimineringsfrågor vid Brottsförebyggande Centrum i Värmland.
Samtidigt läser han en masterutbildning i religion i fred och konflikt vid Uppsala universitet.
Per brinner för frågor som rör mänskliga rättigheter, miljö och fred vilket kan summeras i en vilja att arbeta för en hållbar framtid. Han har studerat både i USA och Indien och har ett intresse för vår omvärld och att alltid få nya perspektiv på livet. Han kommer att blogga om både freds- och miljöfrågor.

Antropocen – Eller perioden då vi satte allt i rörelse

Love_Johansson_194x194I klimatsammanhang är energi något som ofta nämns som både orsaken till problemet i form av en överkonsumtion av fossila bränslen, men även som frälsaren som ska ge oss en ny grön revolution med hjälp av vind sol och vatten. Varför är då energi så viktigt? Energi kan definieras ungefär som ”förmågan att sätta saker i rörelse”. Utan energi, ingen rörelse. En människa som inte äter någon mat orkar tillslut ingenting och ett vindkraftverk utan vind alstrar ingen elektricitet.

På grund utav den enorma mängd energi vi människor har haft tillgång till under de senaste 200 åren, hävdar vissa forskare att vi nu lever i en ny tidsålder; Antropocen. Med det menar de att vi lever i en unik period i historien då människan har omformat jorden i en sådan utsträckning att en ny geologisk period har börjat. Omvandlingen har drastiskt förändrat levnadsvillkoren för många människor. Flera har fått det bättre, men samtidigt har det även orsakat en global uppvärmning som hotar att förstöra förutsättningarna för vår egen existens. Denna förändring hade inte varit möjligt utan energins ”förmåga att sätta saker i rörelse”.

Intressant blir då att fråga sig: är mer energi någonting som vi vill ha? Låt oss för ett ögonblick sluta ögonen och säga att vi plötsligt har tillgång till hur mycket förnybar energi vi vill. Kommer våra miljöproblem då att vara över? Kommer mer energi även om den är förnybar lösa de problem vi har orsakat? Eller kommer vår ökade förmåga att sätta saker i rörelse omforma jorden i ännu större utsträckning och skapa nya problem som vi måste försöka lösa?

Att sluta använda fossil energi är en nödvändighet vi människor står inför om vi ska lösa ett av våra största miljöhot; klimatförändringarna. Energi kommer också alltid att behövas; energi för att kliva upp på morgonen, träffa andra människor och skapa saker tillsammans. Men istället för att önska oss en ständigt ökad förmåga att sätta saker i rörelse borde vi kanske fundera över vad det egentligen är som vi vill ska röra sig framåt?



Partners   >   Kontakt   >   Pressrelease
Webdesign: Tonia Moya & Ygor Geyer